Göra hål...

Det gäller att få hål i isen. Här har vi bra hjälp av isborrar, och möjligen en is-bill. Borrarna bör ligga på ett minimum av 160 mm, helst på 200 mm eller större.

Isbillen, ett "spett", för att göra större hål i isen med. Den är perfekt vid behov av större hål, eller då man behöver något att hugga med för att kolla isens tjocklek under promenad på okända isar, alltså ett bra kombiverktyg. Bäst vid tunnare isar, där det går fort att få upp ett större hål.

Isborrar har du i olika prisslägen och i olika kvalitéer...

Vi har från vänster överst, en Mora Lazer. En mycket bra och relativt snabb borr, går lätt i isen, vikes uppe i handtaget högst upp. I övrigt, se Mora Viking, nedan.

Till höger om den en Mora Viking. Samma borr som Lazer, men med kortare spiral, alltså lättare. Bägge har en bra skärvinkel som gör dem ganska snabba utan att bli "tungborrade".  Vikningen på Viking är, tack vare kortare spiral, mitt på, vilket gör den lättplacerad på en pulka eller annan stuvning, tex i bil.

Bägge har bra skär till vettigt pris, samt är lättbytta. Finns från mindre borrar runt 110 mm upp till lakborrar på 200 mm. Priset på borrarna är runt 700-900 kr.

Pris på nya skär: runt en 150 kr. Smidigt att ha med sig extra i reserv.

Sedan har vi en traditionell Mora Spiralen. Det är en billigare variant, har flack skärvinkel, är dock lättvevad, dock utan att det händer så mycket, alltså mycket vevande. Pris runt en 500 kr.

Lättbytta skär till ett bra pris, runt en 120 kr.

Rantanen, eller UR-borren, är en värsting med brant skärvinkel. Den går grymt snabbt igenom isen. Dock så tar den kraft. Finns från 100 mm till 205 mm. Pris runt en 1600 kr.

Här är det inte skär, utan en hel borrkrona. Den ligger runt 1000 kronor om du vill köpa en extra/ny. Går dock att lämna in den gamla för slipning. Men den blir dock inte riktigt lika bra som originalslipningen tycker jag personligen.

Eggskydd

Använd eggskydd på skären när du rör dig till och från isen. Jag har sett skär som skurit upp både flytoveraller och stövlar och sedan hunnit skära upp vaden på den som halkade och fick borren slående mot stövlar och vad...

Spön & rullar

Eftersom det är kort avstånd mellan fiskare och fisk när det drillas, så behövs det relativt mjuka spön som kan upp knyckarna från en rusande större fisk.

Längden som är bruklig är runt en fem- sex fot. Mer behövs inte. Det är oftast billigt med spön till ismetet. Runt en 150-250 brukar man kunna få något som passar.

De som är vanligast är Normark Red Pilker resp. Yellow Pilker. Fladen har Ice Pike som rankas bra, Kinetic's Nordic Light är också ett spö som är relativt populärt, likaså Wigglers spön och set.

Det man möjligen skall ha lite koll på, är att ha ett spö med bra ryggrad, så det inte "bottnar" när det drillas hårt. Då blir det inget som tar upp knyckarna, och du kunde lika väl ha en rundstav att drilla med...

Rullar behövs inga värstingar. Det är inget kastande, du har den bara för invevning. Det behövs inte vara värsta Ambassadeur, även om de är bra, utan en multi-kopia duger gott. Även din vanliga haspelrulle fungerar självklart bra.

Du får oftast från handlarna erbjudande om ismete-set, kompletta med rulle, spö och lina och i tre-eller fyra-pack. Kolla in något av deras erbjudanden innan du köper upp dig på spö och rulle...

lina

Vid ismete så är nylonlina att föredra. Det är trångt i hålet när du skall drilla din fisk, så en sk. flätlina får mycket stryk, och riskerar att nötas av eller bli obrukbar. Stum lina tar heller inte upp knyckarna från fisken eftersom avståndet till fiskaren oftast är kort.

Så valet är enkelt. Nylon. Fjädrande och nöttålig. De dimensioner som rekommenderas är lina runt 0.35-0.40. Ta gärna en fluorescerande, så ser du den bättre under drillning, men den förblir genomskinlig i vattnet...

krokar

Det viktiga i kroksammanhang är skärpan och kvalitén. En krok som har de nämnda egenskaperna är Owner. Den har enorm skärpa, parat med styrka, även i mindre storlekar. Det är få fiskar som jag tappat sedan jag börjat använda Owner.

Det är mest trekrokar som används vid ismete, och då kommer vi till storleken. De storlekar som behövs är anpassade till arten eller hur svårfångad fisken är för dagen. Det är tex så att gös i vissa lägen bara klämmer på betet, så det behövs här kanske krokar i stl 8-10 för att få den krokad.

Gädda i de flesta lägen smäller nog mer rakt på. Här går det att använda krokar i storlek 4-6 utan problem.

Fiskar du öring och havsöring, så är det mest räka som används, (även om jag fått öring på mört), och därmed enkelkrok som används mest. Använd gärna karpkrokar, starka och bra. Owner och BFS är bra krokar. Storlek runt 4-1/0.

wire & tafsar

Du kommer troligen att behöva wire för att göra tafsar av. Det finns numer mjuk smidig wire som är knytbar såväl som den äldre, vanliga, som knips ihop med wirelås.

Du bör vara laddad med olika dimensioner av en bra wire eller möjligen kevlarlina, eftersom det kan behövas olika grovlek på tafsen för olika arter, så ha olika varianter av wire, om inte med dig ut, så kanske ha dem hemma, och göra färdiga tafsar som du sedan har med dig på fisketuren

sänken

Min egen uppfattning är att det är bättre med spolsänken än kulbly. Kulbly har en tendens att rotera när det blir fart under och uppe på isen. Spolsänken har inte denna egenhet. Spolsänken finns från 5-40 gram. Just 5-grams är bra att använda enkla eller fler på tacklet, eller rent av kapa ett 5-grams i två bitare för att få lättare spolbly.

Blyhagel bör användas som extra, mer exakt balansering. Här klämmer man ju fast blyet, så det behövs förstås försiktighet så man inte skadar linan...

För att få till känsligheten i fisket så kommer du att behöva balanserar upp ditt tackel med sänken. Här är mycket individuellt, men rent generellt så kan väl sägas att det behövs så lite bly som möjligt. Gädda är möjligen lite okänsligare, men gösen kan reagera med att släppa betet när ett ev. tackel kommer neddimpande när gösen har tagit betet och börjat dra iväg med det.

Så använd så lite bly som möjligt, bara precis tillräckligt för att hålla din betesfisk där du vill ha den och för att ge din nappindikator utslag och rätt motstånd...

tackel

Tackla ditt bete kan göras på flera sätt. Troligen kommer du att försöka hitta ditt eget sätt. Som grund för många så är det ett dubbel-krokstackel. Du har en krok från huvudlinan och till ryggfenan på betet. Därifrån en till "nedre" kroken som fästs i bröstfena eller i mundelen.

Sedan har du även de tackel som endast har en krok, förslagsvis i ryggfenan.

Normalt så sätter man på sänken på huvudlinan. Men några har börjat göra så att man sätter ett bottenbly längst ned. Sedan sätter man betet på en upphängare en bit upp. På så sätt så känner inte gäddan eller gösen av något som ramlar ner den dragit loss tacklet från linklämman. Kan vara värt att testa...

Tackelskydd

När du skall transportera din spön, så hade jag tidigare en lång process med upp- och nedtackling av spöna. Det tog tid, men samtidigt så var jag rädd om min spöväska, så inte krokarna skulle fastna och riva sönder väskan.

Ett för mig lämpligt, billigt och smidigt sätt att skydda tackel från att fastna, samt som gör mig snabbare på och hem från isen är ett enkelt krokskydd av rörisolering. Du tar en rörisolering från tex Clas Ohlson, skär den i lagom bitar för dina tafsar, öppnar slitsen på den, och trycker fast krokarna, och lägger isoleringen runt spöet...

Vill du sedan vara ytterligare säker, så tar du kardborreband och drar runt tuben...

betesfisk och hink

En beteshink behövs alltid. Syrepump inte jämnt. Du kan köpa hink och syrepump, vissa hinkar har inbyggd syrepump. Du kan få en specialhink för runt en 200 kr. Oftast väl anpassade med urflyftbar insats som underlättar ev. vattenbyte.

Du kan som jag annars hämta en hink med tättslutande lock hos din lokale bagare som köpt in mandel- eller nötmassa, eller så en limhink hos målaren. Min hink från bagaren har jag sedan isolerat med pålimmat liggunderlag i botten, locket och runt om, så det inte blir isbildning i hinken. Men jag tror faktiskt inte det behövs.

Jag har gjort ett hål i locket som passar för syreslangen, hängt på en syrepump med strips-band som spänner fast pumpen. Starta pumpen när mörten ser slak ut, det brukar räcka. Det behövs inte kontinuerlig syresättning, eftersom temperaturen ute gör att mörten går på lågvarv.

Tänk på att få en hink med stor vattenyta, alltså hellre bred än hög. Det ger bättre syresättning och du kan slippa pump, samt att hinken skall stå på en pulka som går över stock och sten, så en låg profil är eftersträvansvärd...

Spöhållare

Ja, det finns det väl lika många varianter på som det finns ismetare...

Jag tar här först upp mitt egen, sedan några andra som jag sett på isarna. Jag har gjort mina av elrör, skruvat på ett par svängbara elskenor undertill som stöd. Rod-podet  står stadigt, lätt att ställa även på hög lössnö. Jag har sedan valt efter något års testande, att sätta dit mina karplarm i en standardgänga som jag satt i röret. Det fungerar bra, har jag ryggen åt när det är neddrag, så hör jag neddraget...

Längst fram på bladfjädern/vippan, (som jag har för att centrera linan i hålet), har jag gjort dubbla fjädrar, ca 5 cm, fastsatta med formbar plast från Clas Ohlson, samt tagit bort plastbrickorna på vippan, och satt fast en stor styrenboll, (finns i hobbyaffärer, tål sprayfärg bra) som sprayats signalröd. Både syn- och hörbart med vippa och larm. Rod-podet tar lite mer plats, men de är snabba att transportera, bara att dra till stripsen som sitter under podet, så går man eller ställer det i hållarna i pulkan...

De andra jag stött på är varianter av klämmor, underdelar på angeldon, andra varianter gjorda av elrör som är som en liten ställning...

Det finns även en liten tripod i aluminium, med individuellt justerbara teleskopiska ben, som jag provat. Märkt var Ron Thompson, men jag tror den går under flera namn. Den kan du sätta dit en krokodilklämma på med en strips, Krokodilklämman (eller ett tunnare rör) kan du dra fast med en strips.

Öppna klämman med käften nedåt, stoppa in stripsbandet i munnen på krokodilklämman, spänn fast den med strips på två ställen för stabilitet, och tryck ned bladfjädern i den "övre" springan av klämman, eventuellt så kanske den behöver klämmas lite för att hålla fjädern hårt. Lätta att ta loss och få dit...

Fördelen med den lilla tripoden är att du kan skruva av den påsittande spöklykan, och där kunna använda den kvarsittande gängan som ett stativ till kameran. Gängan är alltså inte en standardgänga som är till vanliga spöhållare, håvar och dylikt, utan en som bara passar till kameran och andra saker med millimetergänga.

Just det lilla formatet på denna tripod gör den användbar. Vill man inte köpa flera som spöhållare, så är det vettigt att köpa en stycken, som du kan ha som kamerastativ om du är ute själv och fiskar och vill ha en bild på dig själv med fångsten...

Pris runt 70-100 kronor.

Fast redskap

Tänk på att det är rubriceringen "Fast redskap" som skiljer angel från mete. Så fort du slagit ned ditt metspö fast i isen, så är det troligen att räkna som "fast redskap". Så sätt möjligen fast din spöhållare, inget annat...

indikatorer

Flöte. Du kan ha olika indikatorer. Självfallet går det med ett flöte. Men nackdelen med flöte är att det som bäst fungerar när det är snöfritt. Vilket det sällan är. När snön ligger på isen så är det svårt att se det på avstånd. Samt att det är ett irritationsmoment när det skall upp genom hålet, där det oftast tar i kanten vid drillning.

Bjällra. Bjällran kan du använda som ett extra tillbehör. Den går att sätta på en angelvippa, bladfjädern, så du får ett extra tillskott i varnandet genom att det pinglar till när vippan går fri.

Nappalarm. Jag har monterat nappalarm på mina sk. rod-pod, se bild. Det gör att jag kan höra fällningarna på längre avstånd. Jag har satt på ett par bladfjädrar med styrenboll på, bollen gör att jag ser den tredimensionellt istället för de flata plattor som annars sitter på fjädrarna. När sedan ett napp kommer och linan släpper från vippan så tjuter larmen rejält. Hugget hörs, även om du stått med ryggen till och missat vippans resning. Det gör att du blir snabbare, och slipper djupkrokningar i svalget på fisken. Samtidigt som det är dioder på så ser du om du metar i skymning eller gryning.

minilarmet. Det är ett litet smidigt larm som bantar utrustningen rejält. Det har lysdiod och högt ljud. Det är ett litet clips som fungerar som strömbrytare, men kan även användas som den del som håller linan, istället för vippan.

Larmet är som du ser litet, den kommer med ett batteri som grund, ett löst ligger sedan på 25-30 kr. Nästan lika mycket som larmet. Se upp för att det kan gå krypström mellan clipset och kontaktkroppen. När det inte används så är det bäst att vända på batteriet så det inte blir urdraget, det har jag råkat ut för flera gånger innan jag vände batteriet vid hemgång.

angelvippan. Troligen den vanligaste indikatorn. Den fungerar utmärkt i de flesta lägen. Den är ju kombinerad linhållare och nappindikator. Den konverteras till de flesta egenhändigt gjorda spöhållare, och fungerar där utmärkt.

Det är något som du kan ha som reserv i ett rör om du tar bort plastbrickorna. Sedan har jag de målade styrenbollarna för sig, så kan man få en kompakt utrustning...

Mina bladfjädrar har gjutit ihop med formbar plast, finns hos Clas Ohlsson för några tior. Du formar den i varmt vatten och lägger ihop en kort bit bladfjäder på en hel bladfjäder.

Sedan har jag satt på ventilgummi på bägge ändarna för att då lite lätt motstånd om det skulle behövas...

Ekolod

Kan ses av många som onödigt i utrustningen. Men det spar borrning, du hittar snabbare rätt djup för dig...

Numer finns det speciella lod för isfisket, men det går även att använda det som du kanske har i båten, eller skaffa ett som du använder som portabelt lod. Det lod som är till höger är anpassat till isfisket. Det slår lätt igenom is upp mot 60 cm, samt tar rejäla djupmätningar, ner mot 20-40 meter är inte några problem.

När det är snö på isen kan du behöva ta upp vatten eller ha med dig lite i en flaska, så att lodet får kontakt med flytande vätska för att kunna slå igenom isen. Vid stöpiga, och luftrika isar kan det vara vissa problem, det skall man vara medveten om.

Känsligheten är bra, du ser lätt ditt bete, och vilket djup det hänger på, i förhållande till bottnen. Du kan även få utslag på fisk som finns runt dig om du sveper med lodet i hålet.

Teknik

När du får indikation på utdrag, så var snabb, det är ingen idé att vänta för länge.  När du kommit fram till spöet, så var med när du har ett utdrag, vare sig det är  snabbt eller långsamt.

Du skall inte invänta tills fisken svalt, utan sträva efter att få till en snabb munkrokning. Det underlättar när du skall återsätta fisken.

Försök att hålla linan borta från iskanterna så mycket som möjligt under drillningen, även om det är svårt...

Få upp fisken på isen...

Det är väl det mest spännande momentet, att få upp fisken på isen. Oftast så kan det vara så att gäddan, när den väl fått in nosen i hålet, själv skjuter på genom att plaska med stjärten.

Annars så är det till att få ner handen i hålet, sakta försöka få tag och få in ett par fingrar i gällocket. Normalt så fungerar den metoden bäst, så det är bara att vara beredd då, men se upp för att fisken kastar med huvudet, och krokarna kan vara farligt ivägen.

Se dock till att inte få in händerna i gälbågen, då blir det skador på både fisk och fiskare. När du fått in fingrarna, dra upp gäddan på isen. Lyft den inte rakt upp i luften. Försök hålla koll på var kroken/krokarna befinner sig, så du inte får in dem i fingrarna eller handen när du lyfter, och gäddan kanske kastar till när den skall upp på isen.

Läppgräpp. En sk. lip-grip, en läpp-grepp på svenska, är inte helt fel i vissa lägen. Den ersätter den gamla förkastliga huggkroken. Om det är så att du får en grövre gädda, öring eller gös som inte går upp smidigt, eller du kanske inte vågar eller kan få ned handen i hålet, så kan det vara läge att kunna säkra fisken med en lip-grip.

Du är beredd med din lip-grip, som du kanske föredömligt haft i bältet, öppnar den och sätter fast den i underläppen på fisken, och du kan sedan försiktigt dra upp fisken snett på isen.

Tänk på att inte lyfta den rakt upp i luften, det är då det kan bli möjliga skador i ligament i nacken på fisken då den kastar och slänger. Tänk även på att fisken är i ett svävande, viktlöst tillstånd i vattnet, samt vågrätt.

Det innebär stora påfrestningar om den hängs lodrätt i en lip-grip, och tarmar och mage helt plötsligt åker berg- och dalbana i kroppen. Så drag upp fisken på isen, lyft den sedan vid behov med händerna under kroppen så den får stöd.

väga fångsten

Det kan inte nog påpekas vikten av att använda sig av vågnät. De tar lite plats, finns ofta med medföljande väska som kan sättas på rem/bälte.

Tänk på att fisken i vattnet befinner sig i viktlöst och  vågrätt tillståndtillstånd. När den sedan kommer upp ur vattnet, och den kanske hängs upp i käken eller gällocket på en våg, oftast hängande med stjärten nedåt, så åker inälvorna jo-jo i buken, samt finns risk för ligamentskador i nacke och hals. Säkert en mycket obehaglig upplevelse.

Mer om våg, nedan.

Sedan har vi en länk till olika vågars tester... som jag genomfört inom FK Alcedo.

avkrokningsmatta

Allt fler använder sig av avkrokningsmattor för att skydda fisken när den kommer upp på isen, båten eller på land. Oftast är dessa en lite tjockare och otympligare konstruktion. Själv har jag ett antal år använt mig av en sk. Yoga-matta, ett vettigt alternativ. Lätt att ta med sig, tar mindre plats. Gjord i ett mjukt, följsamt material med oftast en yta som ger bra vidhäftning. Alltså inte mycket som glider av, inte ens en hal fisk...

Den är mjuk, några millimeter tjock, isolerande från snö och is, samt går att ha som tillklippt underlag i pulkan så att inte saker i pulkan glider runt under transport till och från isen. Sedan lyfter du ut den när du skall ha som avkrokning.

Du kan få en för runt en 200 kr.

Verktygsbälte

Ett smidigt sätt att ha saker tillgängliga är att utanpå sin overall eller jacka, ha ett bälte. Bältet förser du sedan med  några karbinhakar, av  aluminiummodell. Billiga på Clas Ohlson, kanske dyrare på sport- och friluftsbutiker.

I dessa så hänger du sedan käftöppnare, kroklossare, isskopa och ev en lip-grip. Sedan är du laddad var än det blir hugg och neddrag. Du kan sedan utöka med en sk. pin-on-a-reel, en nyckelring som har självindragande lina. Då kan du dra ut tex isskopan och sedan bara släppa den när det är klart, så åker den in där den hör hemma.

Det finns inget värre än att stå och drilla en fisk, för att sedan få upp den och sakna verktygen, och behöva springa över halva isen till det ställe där du lämnade dem sist...

litteratur i ämnet

Hans Nordin, fiskeguide och ismetesguru. Det han inte vet om mete från isen är inte värt att veta.  Hans Nordin's bok "Modernt Ismete", är en bibel. Det är något som du bör ha eller eller i varje fall ha läst innan du drar igång ditt ismete som nybörjare.

Här finns det tips och tankar om hur du bör lägga upp ditt fiske, hur du tacklar för olika arter, vilken utrustning som du bäst behöver och hur du använder den.

Kolla på nätet efter bästa pris...

Ställen och djup...

När du metar tex gädda så är betesdjupet allt från 1 meter under isen ner till 5-10 meter beroende på djupet på platsen, likaväl som att du kan ta gädda 1 meter under isen där det är 6 eller 10 meter djupt. Så det är mest till att variera djupet på betet på samma plats tills man kan skönja ett mönster för dagen ch platsen möjligen...

Gös verkar legio som om det är mycket nära bottnen, eller strax intill. Gärna vid strömsatta ställen och i slänter från grynnor, ner mot största djupet vid grynnan. Djupet som du kan testa är från 2-15 meter. Gösen jagar även grunt på vintern, dock är den ganska försiktig, så det blir en del "småfällningar" och lätta indikationer på gösnärvaro...

Havsöring ismetar du vid de ställen som du spinnfiskar på när är isfritt. Stensatta uddar, strömsatta ställen, grusåsar som skjuter ut från uddar osv. Tänk bort isen så är du rätt. Djupet på räkan är här ½ - 1 meter under isen och kanske ett djup på 1-3 meter.

Tänk på att det vid de här ställena är strömsatt och kan vara förrädiskt...

Några andra viktiga saker i grundutrustningen...

Tillbaka till toppen på sidan...