Pimpelfiske...

 

Lite utrustningstips och olika

metoder för pimpelnovisen...

 


Pimpelfiske

När vi har turen att få isar på insjöar och i innerfjärdarna, så är det ett riktigt folknöje att bedriva pimpelfiske. Pimpelfisket är i grunden utvecklat efter abborre, men på senare år har även arter såsom lake och gös hittat sina fanatiker.

Här nedan tar vi litet av det som du som skall starta ditt pimpelfiske kan ha nytta av. Vi går igenom spön, borrar, sittplats, pimplar/pilkar, linor, beten, platser, säkerhet och annat...

 

 

 

Den "nya klassiska" modellen, lätt,

stor spole, bra handtag...

 

Pimpelspö för mormyska-pimpel.

Det spöet har en känslig extra-topp...

 
 
 

Ett längre pimpelspö för haspel- eller multirulle.

Används vid lite större djup eller tyngre pirkar...

 

 

Ett kraftigare spö för grövre fiske,

pilkar och större djup...

 

Ett teleskopiskt spö för grövre fiske.

Avsett för multi- eller haspelrulle...

Spön

Vi börjar på spösidan. Numer finns det fina, lätta pimpelspön, gjorda i komposit, utrustade med stor spole för snabb hemtagning. De har också ett handtag i neopren, vilket värmer och är fuktsäkert. De är gjorda så att du har dem upp-och-ned-vända när du pimplar, vänder du sedan spolen uppåt, så får du en slirbromseffekt, d.v.s. spolen går på frivarv när fisken drar ut.

De två översta spöna till vänster är just den modellen. Du kan sedan välja olika toppkänslighet och styvhet, beroende på djup, vikt på pirken eller om det också är ett så kallat mormyska fiske. Det är ett fiske med lätta små vikter, 1-3 gram, oftast gjorda i wolfram som är tungt. Här får man ha en extra mjuk topp på spöet, som kan registrera minsta lyftnapp av mormyskan som fiskas vid bottnen.

Du kan sedan även ha de lite längre spöna där du kan ha en multi- eller haspelrulle på. De används ofta av göspimplare vid större djup och lite tyngre pilkar. Fungerar även vid lakepimpel med lite styvare klinga. De är bra att drilla på, du behöver alltså inte ta i linan och dra upp fisken som du oftast gör med vanliga pimpelspön, utan här kan du även använda slirbromsen på rullen.

Spön är billiga idag. Ha gärna med dig ett par olika, med olika hård topp och med olika dimensioner på linan.


 

Rullar

Det du behöver utöver ditt pimpelspö, är möjligen en rulle för ett längre spö. Då är det antingen en multirulle eller en haspel. Välj rullar av små storlekar, så blir de lättare och smidigare. Det är sällan du fiskar på större djup än 20 meter, så det är inte behov av rullar som tar stora mängder lina. Men det är bra att ha på linmängd runt 50 meter, som klarar ett par avkapningar om den blir sliten

Multirullen sitter ovanpå spöet, och har ett stjärnhjul som reglerar bromsverkan. Multirullen är mycket lättvevad även när det är tyngre fisk på som drillas. Du får linan direkt in på spolen, vilket gör att det inte blir något motstånd. Nackdelen är att det vid för löst ställd broms, kan bli s.k. "skatbon", linan reser sig vid för högt varv på spolen när fisken drar iväg.

Om du väljer en haspelrulle, tänk på att det kan vara bra att snabbt kunna lätta på bromsverkan. Med en spak som sitter på ovansidan av bromsjustering, s.k. fightingbroms, så går riktig fort att justera bromsen när fisken rusar mot bottnen, vid tex göspimpel.

Haspelrullen har lite mer motstånd vid invevningen, det beror på den sk. haspeln som går runt spolen. Men fördelen är att det sällan blir några problem med linan vid drillningen...

 
Mulitrulle...

 

Haspelrulle.

Bra med en snabb fighting broms baktill...


 

Lim- och garnkrokar i olika färger...

 

Och färg- och limkrokar av annan typ...

 

En kombinerad lim- och garnkrok...

 

Ett tunt, smidigt kroketui...

Krokar

Du behöver krokar i olika storlekar och färger. Numer är det mest s.k. limkrokar, krokar med en klick epoxilim i krokböjen som används. Dessa är sedan färgade i olika mönster för olika situationer och vad man som fiskare sedan tror på. Det finns även krokar i guld, brons och svart.

Det finns även sk. garnkrokar, krokar med garn i böjen vid kroken, men dessa är inte så vanliga längre. Även limkrokarna kan ibland ha ett inslag av garn i limmet som extra attraktion för fisken.

Krokarna kan du ha i anpassade etuier, (kostar runt 25-30 kronor, och rymmer ca 50-75 krokar), vilka är tunna och smidiga, fodrade med material så att krokarna sitter bra, och du lätt kan få fram dem och kan byta efter behov av färg, storlek eller metalltyp. Tänk på att lufta etuiet när du kommer hem, så att krokarna får torka ordentligt.

 

 


 

Beten

När det gäller beten så har du oftast maggot, mask eller röda mygglarver, sk. bloodworms som är det som används. Det går även med sk. mjölmask.

Vanlig mask går bra, speciellt när fisket är trögt. Då kan en mask som hänger på en krok eller under en balansare vara bra.

Bloodworms är små tunna larver av fjädermyggor. De är små, och används oftast av tävlingspimplare när det gäller att dra mycket fisk i mindre format.

Maggots är små larver som du kan köpa på en normalutrustad sportfiske- eller sportaffär. Det är ett bra bete som du sätter på en trekrok, lim- eller garnkrok. Maggots finns även som röda, då är dom färgade. Två vita och en röd brukar vara en bra kombination.

Men du kan även prova med delar av räka, strömming och annat smått och gott i animalisk väg.

Mask, ett bra bete...

Bloodworms, mycket små röda mygglarver,

bra i tävlingssammanhang...

Maggots, superbete vid pimpel..

 

En vertikalpirk i guldfärg...

 

En balanspirk...

 

En mycket liten wolfram-mormyska...

 

och en annan variant av mormyska...

Pirkar

Här har du en uppsjö att botanisera bland. Det finns vertikal och balanspirkar, och det finns mormyskor.

Vi börjar med vertikalpirkarna. Det är alltså pirkar som hänger lodrätt, rakt ned från linan. De finns i olika former, tyngder, storlekar och färger, även om guld och silver är de förhärskande. Under hänger du kroken, agnad med förslagsvis ett par maggot.

Balanspirkarna finns också i olika former. Men mest som en liten fisk, med styrfenor i plast som ger bra svängradie när du pimplar. Vissa har stjärt av hår, men dessa går sämre än den typen till vänster.

Mormyskan. En uppfinning från Östeuropa. Det är en liten liten sak, bara några millimeter lång. Den agnas ofta med en fjädermygglarv, och spöet har en extra känslig topp för att registrera lyftnapp när abborren suger in mormyskan.

 


 

Linor

Du har nylon och Dyneemafiber att tillgå. Nylon är beprövad. Den kan du använda från 0.80 mm, en mycket tjock lina, som du kan använda vid lakepimpel, där du drar upp fisken för hand med linan. Tänk på att använda färgad lina som syns bättre mot is och snö.

Normala nylondimensioner är runt 0.15-0.25 mm vid pimpel efter abborre. Nylon töjer sig och fjädrar lite. En fördel om abborren knycker eller rusar, men en nackdel med sämre krokningsegenskaper.

Så kallade superlinor, FirleLine och liknande, de av Dyneemafiber, är stumma, tar in lite vatten, och därför mer av speciallinor. Finns i dimensioner från 0.08 mm upp till 0.15 som en gräns för abborrfiske. Det är otroligt starka linor, därför tunnare dimensioner.  Även här, använd färgade linor.

Fördelen med dessa är att du tydligt känner när det är en fisk och petar på betet eller pirken. Nackdelen är att de vid kall väderlek blir stelare av vattnet som tränger in, samt fryser lättare fast på isen när du drar upp linan för hand.

Nylonlina...

Superlina...


 

Rantanen-borr 155 mm och borrkronan

Mora Lazer 110 mm Moraspiralen 150 mm
Mora Viking 200 mm Mora Micro 200 mm

lösa skär till

Moraspiralen

 

skären på

Mora Lazer & Viking

 

Isman elektrisk motorborr...

   
 

Eggskydd på vid ut- och hemgång

 
Borrar

Det finns en hel del på marknaden. Det man skall tänka på är funktionen, alltså om borren har några fördelar gentemot andra på det sätt du vill fiska och borra, priset kan vara avgörande, samt vikten på borren eller skärens utformning och vinkling, och hur lätt det är att byta skär eller att få dem slipade.

Om vi börjar med Rantanen, eller som den nu heter, UR-borren, så är det en snabb borr, men tungborrad med brant vinkel på skären. Den har en borrkrona, alltså inga lösa skär. Det innebär att du måste ta bort kronan och skicka den till slipning, eller ha ett reservskär. Relativt dyr borr, runt en 1300 kr, samt 400 kr för en lös krona.

Mora Lazer är en bra och relativt billig borr. Ganska snabb, och mycket mer lättborrad än Rantanen-UR-borren. Alltså lite flackare vinkel. Vettigt alternativ. Vikbar högre upp. Pris runt 800 kr. Ca 185 kr för lösa skär.

Moraspiralen är en trotjänare på isen. Normalsnabb, lägre pris, vikbar ovanför spiralen gör den transportvänlig. Ca. 500 kr. Lösa skär för ca. 145 kr.

Mora Viking är ett bra alternativ. Den är som en Lazer, men har kortare spiral och blir därmed lättare. Vikning som Mora Spiralen. Runt en 800 kr. Ca 185 kr för extra skär.

Mora Micro, en liten lättviktare. Den är ännu kortare i spiralen, teleskopisk, så att du får rätt längd. Perfekt om det är trångt på pulkan. Pris runt 1000 kr. Lösa skär för runt 185 kr.

Sedan har du de motordrivna borrarna. Det finns bensindrivna, och det finns numer tystgående elektriska som klarar många hål, och också i dimensioner runt 200 mm numer.

Dessa finns i flera modeller, men runt en 5000 kr får du säkert lägga ut på flesta av dem...

 

   

 
Övrig utrustning

Det du mer kan behöva är lite av det som underlättar fisket. Isskopa, isdubbar, skrylla att sitta på, kanske ekolod.

Isdubbar är ett måste för din vistelse på isen. Inget som behöver en närmare presentation. Gå aldrig ut utan dem. Och hoppas att du köpt dem i onödan.

Isskopa, den är ganska viktig om du vill ha rena hål. Ha den hängande i en   i bältet så har du den snabbt när du behöver den.

Dubbade galoscher. En kanonsak! Bättre än dubbade stövlar som du halkar med när du går på berg på väg till fisket. Samt att det är svårt att gå med på golv och trottoarer, innan du åker ut på fisket. Galoscherna tar du på när du nått isen. Dessa är oftast bättre än broddar.

Stövlar. Har du inte något som fungerar bra, så tänk över om det är läge att skaffa några nya. Ta en titt på stövlar i de moderna gummivarianterna. De är oftast gjorda av cellgummi, dvs. de har små celler med luft ingjutna, i skaft och framför allt i sulan, och dessa isolerar verkligen bra mot markkylan.

Tänk på att det bör vara en rejäl klack på stöveln, (det finns dom som är ganska släta under), för det behövs klack när du går utför i terrängen, då den ger ett rejält grepp i backarna. Gärna uppsvängd tå, det gör en enorm skillnad när du går!

Skrylla eller ryggsäck. Det är något som behövs, dels för att sitta på, men även som lastutrymme för utrustningen. Tänk igenom hur du vill använda den, och om du har nytta av en viss modell på flera sätt inom fiske och fritid...

Flytplagg. Antingen flytoverall eller delat plagg, flytjacka med flytbyxor. Säkerhet behövs på första och sista isarna, samt under säsong där du är osäker på isen.

Isdubbar, ett måste...

Isskopa, ett måste...

   

Dubbade galoscher,

bra sak...

Bra stövlar: rejäl sula, bra klack och isolerande gummi

   

Traditionell skrylla...

eller Ryggsäck med stol...

   
 
   
 Ron Thompsons ryggskrylla  
   

 

Flytplagg kan behövas...

 

 


 

 
 
 

Ett handekolod kan vara bra att hitta platser, toppar och kanter med...

 

Var finns abborren?

Abborren har sluten simblåsa, och måste därför anpassa sig till lufttrycket. Ju högre lufttryck, ju högre upp i vattnet måste den gå för att jämna ut trycket. Det kan vara första saken att fundera över. Alltså barometerkoll.

Abborren är en fisk som rör sig en del, men har ganska likartade uppehållsplatser.  Den rör sig i grupp, och oftast i liknande ålders- och storleksklasser.

Rent generellt så kan man säga att om du får en relativt stor abborre, så finns det liknande i samma storlek runt om. Får du små abborrar, så är det troligen bara den åldersgruppen där. Dra vidare omgående.

Bra ställen är kanter från 1-10 meter, vid kusten gärna i närheten till sund. Själva sunden är också magneter för abborre, men var försiktig med isen just där.

Grynnor. Både på toppen och i branterna är bra ställen. Här är det bra om man har syftlinjer eller ett ekolod som hjälp för att få ett snabbare fiske.

   

 

 

Banken som fiskeställe

Skillnaden mellan en bank och vilken vanlig backe eller sluttning som helst, är att bankarna ligger under vatten. På vintern ligger ytterligare ett lock av is ovanpå, vilket ofta gör bankarna svåra att lokalisera. Klackar och rev når åtminstone delvis ovanför vattenytan och är därför lätta att hitta. Likaså hittar man lätt fram längs de undervattensåsar som utgör en fortsättning på någon udde. Eftersom också dessa ställen lockar övervintrande abborrar, lönar det sig alltid att pröva fiskelyckan med några hål.

I den yttre skärgården är det bankarna som är abborfiskarens absoluta "hotspots". På fiskarspråk betyder "bank" också ställe för abborrars vinterföda, i bästa fall ett område för verkliga storfångster.

På sjökortet beskriver vita områden djupt vatten (över 10 meter), där bankarna syns som gula fläckar. Att hitta bankarna på öppna fjärdar kräver god lokalkännedom. I nya områden kan man använda sig av korssyftning. Från sjökortet mäter man ut kursen till ett par, tre tydliga syftpunkter, varefter man söker sig till rätt ställe med hjälp av kompassen.

Mest exakt får man riktningarna från en grundkarta. Den är bra att ha med också för att hitta rätt körrutt och en lämplig parkeringsplats. På de nya kartorna i skalan 1:50 000 finns också djupsiffror utmärkta. Med hjälp av dessa kan man "kalibrera" sjökortet och grundkartan sinsemellan. Då man hittat den första banken går fortsättningen lättare: Ställ in rätt kurs på kompassen, starta stegparsmätaren och ta riktning mot nästa ställe med täta napp!

 

Bete och redskap

Vanliga abborverktyg passar utmärkt för fiskande efter "bank-abborrar". Pimpelspöt laddas med ett trettiotal meter vinterlina, vars tjocklek är omkring 0,25 mm. Har man med sig flera spön, spolar man åtminstone ett med tunnare, 0,16-0,20 mm lina. Ifall abborrarna visar sig vara kinkiga, kanske man måste bjuda på stora mormyskor eller trecentimeters balanspilkar. Med den typen av bete är det är inte effektivt att använda för tjock lina.


Storleksområdet

Till slut ännu ett tips angående fiskarnas storlek. Alla abborrar vid samma bank är oftast jämnstora och ungefär i samma åldersklass. Som mål sätter man givetvis normal "bankstorlek", 250-500 gram. Om du får upp endast småfisk i hundragramsklassen, har du stött på abborrarnas vinterdagis. Där stannar man inte, utan fortsätter färden till nästa bank. Den kan visa sig vara abborrarnas åldringshem, där trekvartkilos bjässar ligger och lurar.