Specimen-

mete!

Ett spännade fiske som ger mersmak...

Specimenjakt inom fisket är en jakt efter de riktig stora i en art. Så det mesta som ligger inom den kategorin, där man jagar personrekord, eller andra rekord, kan väl kallas specimenjakt. Allt från torsk, lax till sarv och mört...

Men i dagligt bruk så är det mest på sidan inom det egentliga metet, det sk. match-metet, efter sarv, björkna, sutare, ruda, braxen och det mesta inom det s.k. vitfiskmetet.

Ett fiske som många gånger är spännande och utvecklande...

Följ med på en genomgång i vassarna och en inventering i vad som kan behövas, i detta spännande fiske...

sänken

Du behöver få kontroll på ditt tackel. Här har du blyhagel till din hjälp. Dessa ger tacklet stabilitet och avvägning till flöte och tackel.

De sänken som du troligen kommer i kontakt med är SSG, AAA och BB. Det är namn på vikterna på blyhaglen. Dessa är oftast hälften av den tidigare vikten på ett hagel. Alltså ett AAA är hälften av ett SSG, och ett BB är hälften av ett AAA. Det ger dig lite information för ditt tackel, du kan använda två AAA för att uppnå vikten av ett BB.

Det gör att du kan finjustera vikten och balansen, så att nappen syns tydligare, istället för att bara ha ett lagom tungt flötesbly, som håller flötet på rätt höjd i vattnet.

För att skydda din lina från att haglen som du klämt fast på linan, skall skada och repa upp den, så sätter du på en bit siliconslang.

Sätt gärna på en en större bit tunn siliconslang på linan, (köper du hos redskapshandlare) den kan du sedan riva ned i mindre bitar när den satts linan. Sätt på en slangbit som klarar två huvudhagel, ett mindre sänkhagel, samt ett napphagel, på linan. På så sätt slipper du försöka få på flera små bitar på linan.

På dessa klämmer du fast haglen, så skadas inte linan när fisken rusar in och i vassarna...

Om du använder flätlina, så är det nästan aldrig några problem. Blyet sitter som berget, och det skadar sällan linan.

Krokar

Du skall använda så små krokar som bara möjligt. Krok stl. 10 är ett bra riktmärke. Storlek 2 är stor, 18 är mycket liten. Storlek 10 tar runt 1-2 majskorn. Större krokar är för riktigt stor betestackling, men gå gärna inte upp över stl. 6.

Owner, kungen på krokar i mitt tycke! Rätar sig inte ens i tunna storlek 12 om det blir ånglok in i en vass.  Lägg pengar på den.

Kamasan har en bra serie i B-980 Specimen-Eyed, samt så har ILLEX bra krokar med skärpa och styrka.

Håll dig alltid till kvalitetskrok, lite dyrare, men mycket bättre.

Beten

Du har en uppsjö beten att välja på. Du har mask, räkor, konserverad majs, ärtor, bönor, deg, frukt, blodpudding...

Ja det är bara fantasin som begränsar. Själv har jag tagit storfiskregistrering på Blågylta med skaftet på ett bananskal när allt annat bete tagit slut...

Prova dig fram.

Mask, ta mindre bitar till liten krok.

Majs, ett till två majskorn brukar vara det säkraste, tänk på att oftast så plockar sutare och ruda kornen ett och ett.

Räka fungerar bra på ruda och sutare. Tag mindre bitar, gärna stjärten, den sitter bäst, och då i liten bit...

Du kan prova dig fram med hundmat, jag har själv tagit många sutare på det. De verkar tokiga i lukten av det proteinrika betet.

Nappindikatorer

När det gäller att se sina napp, så har vi att tillgå flöten, quiver- och swingtip, förutom nappalarm. En swing-tip är en topp som sitter på en gummihylsa, som gör att den hänger ned. Den spänner man sedan med linan så den står rätt ut, om det blir napp så faller eller stiger den. Kräver speciell toppögla.

På flötessidan så har du mindre antennflöten, av typerna, Stillwater, Wagglers, Driftbeaters och annat. Har du fast flöte, i motsats till glidande, så kan du inte meta på mer än spöets längd. Med ett glidande kan du få in en stoppknut på spolen, och därmed få ett mer variabelt fiskedjup.

Är det känsliga napp som skall indikeras, så är nog stickflöten av Stillwatertypen att föredra, eller välbalanserade Driftbeaters. Stickflöten av Stillwater-blue-typ, är tunna, tar lite bly, och är därmed lite mer svårkastade, men känsliga. Driftbeaters är en typ som jag gärna fiskar med. Lite större, tar relativt bra med bly, lätta att kasta ut, samt känsliga vid rätt tackling.

Mitt Driftbeater, snett ovan t.v., har jag målat svart antenn med tuschpenna, normalt är de genomskinliga, samt vita streck med tippex. Det gör att jag lättare ser lyftnappen när jag t.ex. metar ruda eller sutare som kan var försiktiga så det förslår. Här är det små napp på 1 cm som kan vara avgörande.

Flötet har jag tacklat så att bara röda antenntoppen ligger över vatten, då ser jag lätt om det går ned, eller stiger på vita markeringen.

Sedan finns det förtyngda antennflöten, som är av typen "loaded-slider" alltså ett glidande förtyngt flöte för längre avstånd, och mycket lättkastade. Nackdelen med dessa är att förtyngningen gör att de inte är så känsliga som ett normalt antennflöte.

Flötet kan du fästa med en sk. flöteshållare. Det finns de som är av silicon där linan träds genom ett hål och glidande, eller de fasta, där man sätter in hållaren i ett par plast- eller gummirör, och sedan kan ta loss flötet  och hållaren väldigt snabbt, utan att kapa linan.

Dessa bytare sitter stadigt, även i de tuffaste drillningar i vassar och näckrosbälten, utan att förflytta sig från inställt djup.

Tackling & lodning

När du tacklar upp ditt tackel, så är det viktigt att det blir väl avvägt. Först bör du veta hur mycket flötet bär. Det kan du testa hemma i en avskuren stor läskedrycksflaska. Där kan du balansera upp flötet så du ser rätt blytyngd, som du sedan fördelar på tacklet efter behov när du är ute i fält.

Det är viktigt att sprider blyet så att det ger ett tackel som är lättkastat, och att du kan placera tacklet med mer precision. Sprid blyhaglen över tafsdelen från flötet. De lättare längst ner efter linan.

Du kan sedan använda ett lodsänke, som har en korkplatta underst, så du kan loda upp rätt djup för betet, så att du får kroken att vara på botten, och flötet på den höjd över vattnet som du vill. När du fått till det, så lägger du på den längd som du vill att linbiten till kroken skall ha. Kanske runt en 10 cm, och ett napphagel på runt 5 cm från kroken.

När du vägt av ditt flöte, så är det det sista blyet, napphaglet, som gör att flötet "stiger upp ur vattnet", om en fisk lyfter betet och det lätta napphaglet.

En liten summering av allt ovan:

• Använd alltså lodsänket för att kolla av djupet, gärna i cirkel runt den plats där du mäskat, för du hamnar inte exakt på centimetern varje gång du kastar ut igen.

• Bestäm dig för vilken lintyp du vill köra med.

• Skaffa känsliga flöten, antenntyp. Kör du med samma flöten, skriv på med en tunn tuschpenna/CD-penna vilka vikter och antal.

• Alltid rätt blyvikt till ditt flöte. Testa och kom ihåg hur mycket du satt på, för du tappar bly när fisken går in i vassarna.

• Placera napphaglet så nära kroken du bara kan utan att det stör fisken. Testa dig fram.

• Använd så liten krok du kan, anpassad till betet.

• Sist men inte minst: gör mothugg blixtsnabbt, bara flötet lyfter sig lite lite grann! Vänta inte till det börjar gå!

Mäskning

Mäskning är när du lockar in fisken med olika doft- och matämnen. Mäsk kan vara ströbröd, mörkt eller ljust, rostat eller vanligt. Det kan vara hundmat i smulor. Du kan ha ren majsmäskning, eller mixad majs i mäsket.

Du ser till att mäsket har rätt konsistens och sammahållning genom att tillsätta vatten om du har torrmäsk. Du skall få det perfekt i hållfasthet så det når bottnen i hopkramade bollar, utan att det löses upp innan det nått bottnen. Du får prova dig fram.

Hellre för sparsam mäskning än för riklig. Släng som start i 1-2 knytnävsstora mäskbollar, gärna med lite ingredienser i, så som majs, maggot, mask, hundmat eller vad du nu kan tänka dig.

När du fått indikation på att det är större fisk inne, genom napp eller bubblor, då kan du fortsätta med lite till, men inte för mycket. Bara underhåll mäsket lite så ditt agn blir det intressanta.

Det finns även små behållare att köpa, eller göra, sk. feeders, som du sätter som tyngd på tacklet, vilka du fyllt med mäsk, och som lockar fram fisken till din agnade krok...

Arter

Här tar vi upp en del av de arter som du som specimenmetare kan stöta på,

en del vanliga, en del får man jaga efter lite mer...

Asp. (Aspius aspius) Aspen är en stor, lite laxliknande karpfisk. Vikter upp mot 8 kilo. Den går upp i åar under leken, och jagar i frivatten i sjöarna efter leken. Finns i Mälaren och  vattendrag som är i anslutning till Mälaren. Under lek i vattendragen så tar den på maggot, spinnare, jig och annat.

När den är jagande på frivatten så är det trolling med wobbler och spinnare, eller mete med löja och mört.

Björkna, (Blicca bjoerkna) en av de mindre vitfiskarna  i karpsläktet. Platt och hög, ser ut som en liten minibraxen. Silvrig. Bildar ofta hybrider med braxen och sarv.

Den stöter du på nästan över allt i skärgården och många sjöar och vattendrag, oftast den som är först fram till betet många gånger. Maggot och majs är beten som fungerar bra. Vikter upp mot kilot, men vanligast runt 1- 4 hekto. Flöt- eller bottenmete. Små krokar.

Faren. (Abramis ballerus) En mindre, lite braxenlik fisk, som har lång analfena. Faren finns i insjöar och vattendrag i Mellansverige. Går upp i större stim, bra bete är maggot.

Färna (Leuciscus cephalus) En stor, tung, strömlevande karpfisk. Tydligt markerade fjäll, svarta kanter mellan fjällen. Kan nå vikter runt dryga 3 kilo. Bra ställen är Svartån runt Mjölby.

En art som tas på dels ytmete med flytande bröd, men även rent bottenmete på diverse olika animaliska produkter såsom, mask, maggot, blodpudding, korv, räka o.dyl. Även flötmete i strömmande vatten fungerar bra. Mellanstora till mindre krokar. (stl. 6- 10).

Mört (Rutilus rutilus) är en av våra vanligaste fiskar. En liten karpfisk, svagt röda fenor, kan för ovana ögon förväxlas med sarven. Mörten har röda ögon, sarven har gul-vita.

Vanlig i skärgården och insjöar, samt i större vattendrag. Beten är allt från mask, majs, maggot och deg.

Ruda (Carassius carassius) är en ganska stor, lite trolsk, hög, platt fisk, med lång ryggfena. Guld-mässingskimrande.. Vikter upp till 3 kg. Finns i innerskärgårdens varma vikar, samt insjöar och dammar. Oftast en bottenätare men går gärna upp och plockar från näckrosbladens undersida och ytan. Den lever på zooplankton, växter och insekter.  Den är inte helt lätt att komma till tals med. Det behövs en del mäskning.

Beten kan vara majs och små stjärtbitar av räka. Tidiga morgnar och sena kvällar är som de flesta karpfiskar bäst. Krok 10-16 är att rekommendera. Den är försiktig.

Har du små lyftnapp på ditt flöte, så kan det vara ruda som är där. En härlig, vacker fisk...

Vimma (Vimba vimba) en art som finns i skärgården. Kännetecken är en nedåtriktad, bälgliknande, mun. Den är oftast fiskad under leken då den går upp i större åar, i början och mitten av maj.

Vikter upp till 1,7 kg. Vimman äter när den går upp för lek, och ett bra bete är maggot. Krok runt 10, tafs och bottenmete, gärna ett sk. pater-noster-tackel, ett med sänke i botten och upphängare på 15-30 cm en bit ovan sänket. Sporadiska fångster i skärgården.

Ta upp & få loss

När du väl fått på fisken, så skall den in. Du behöver en håv, ha en anpassad för mete, inte en gäddhåv med grovt garn, utan en med knutlöst håvnät. Gärna stor, sk. specimenhåv. Och om det finns, med styvare framkant, oftast är dessa gjorda av mjukare grovt garn, men det finns även med metallkant.

Dessa håvar har standargänga så du kan sätta på och ta av den från håvskaftet. De är oftast ihopfällbara.

På håvskaftet kan du sätta en bit rörisolering, så får du ett skaft som flyter och hjälper dig när du skall ha i fisken. Du slipper stå och mordhålla håven medan du drillar, håven ligger på plats i vattnet.

När fisken är inne, så kan du behöva en kroklossare. För specimenmetet så finns det små smidiga saker. Det är ett litet pennliknande föremål som du för längs linan, och som sedan går ner över krokskaftet, och du skjuter fram kroken och den lossnar och följer med ut på den lilla kroklossaren.

Väga fisken

När fisken väl är inne så skall den vägas. Använd vågnät, det är skonsamt och snabbt för fisken. Inget hängande i gälar eller mun.

Den våg som gynnar dig bäst, ekonomiskt och praktiskt, är en bra digitalvåg. Lämna rörvågarna därhän. Satsa på en bra våg direkt. Det är ändå en av de billigaste inslagen i din utrustning, så ha den som grund.

En digitalvåg är lika dyr som en rörvåg, runt 250-350 kr, men täcker in fem stycken rörvågars  viktskalor, och är bättre skalamässigt, runt 10 gram upp till 30 kilo. Det klarar ingen rörvåg.

Ha ett extra batteri med dig ut.

Hitta fisk...

Du kan söka dina arter i insjöar, kustens grunda, varma vikar och marar. Även i djupare, stilla partier i större åar. Det är oftast på sådana ställen som de stora går.

Du får söka dem per art och tid, olika arter rör sig vid olika tider på året, men just tidig vår och försommar, är säkrast som start på en metesplats.

Ibland kan det ta lite tid att mäska in sina arter, men när de väl är där, då återkommer de, och blir större och större och ....

Nä, greppa spöna och ut och meta!

Åter till toppen